En av de mest frustrerande sakerna jag varit med om hände den här veckan. Och det är flera steg i det här. Jag har just skrivit klart en uppsats, och när jag printat ut den och skulle sätta in den i en pärm inser jag att den var utskriven på ohålade papper. Bara att sätta igång och leta, för det är klart att jag har ett hålslag nånstans. Men inte, jag kunde verkligen inte hitta den. Efter nån timme i garderober och på vinden gav jag upp och satte mig vid datorn för att kolla vad en hålslagare kan kosta. Ganska snabbt hittade jag en för 55 kronor inklusive frakt, så jag slog till. Det tog två dagar, sen kom det en lapp med posten. När jag kom hem och packade upp paketet insåg jag att jag köpt fel sort. Jag tänkte att ”internationell standard” borde vara det man ska ha, men tydligen har vi en egen standard för kontorsmaterial i Sverige. Sjukt skumt och irriterande! Vad ska jag med en hålslagare som gör två hål och inte sätter dem ens i närheten av pärmgafflarna? Och varför har Sverige ett annat system än resten av världen för sina pärmar? Det är verkligen helt orimligt! Det hela slutade med att jag satte in uppsatsen i en plastficka istället. Det var enklare helt enkelt.